Nordisk ger ut isländsk saga

Det är med glädje som bokförlaget Nordisk meddelar att vi har en överraskning som tillkommit i väntan på juletider – en översättning av en islänningasaga med ett akademiskt mervärde: Hravnkel Frösgodes saga med kommentarer.

Boken förenar akademisk grundlighet med hänförande kulturhistoriskt material. I boken finner du såväl kartor som en faksimil av den forna sagan. Texten kan du lära känna på bägge språken – lettiska och fornisländska.

Fil.mag. Inga Bērziņa har översatt från fornisländska. Det är en kulturhistoriskt betydelsefull översättning, då inte ens många större länder kan stoltsera med denna sällsynta och utmärkta sagas översättning med kommentarer.

Språkkonsulter: Uldis Bērziņš, Knuts Skujenieks, Dens Dimiņš, Snorre Karkkonen Svensson. Förord av Knuts Skujenieks.

Hravnkel Frösgodes saga kan benämnas som en pärla bland isländska sagor, som ett mästerverk i miniatyr (för att låna den välkände sagoforskaren Bjarne Fidjestøls ord), då den okände textförfattaren lyckats att berätta sägnen om Hravnkel på blott ett par dussin sidor genom att framgångsrikt väva ihop såväl skriftliga som muntliga uppgifter samtidigt som författaren tillfredsställer de dåtida, och sannolikt även de samtida, läsarnas strävan efter estetisk njutning. Samtidigt är det en av de mest kontroversiella islänningasagorna som bevarats till dessa dagar och den ger upphov till så pass olika tolkningar att forskarna än idag inte har en samstämmig åsikt om sagan, även om den vetenskapliga litteraturen i detta ämne är flera hundra gånger större än själva sagans omfattning.

Sagans huvudperson, Hravnkel, är en historisk person som omnämns även i Landnámabók, ett manuskript från 1100-talet som innehåller berättelser om norrmän som flydde från Harald Hårfagers brutala styre till det relativt fria Island, där de bosatte sig.

Islänningasagorna som berättar huvudsakligen om konflikter mellan fria jordbrukare, kungen och hans hov tillhör en annan genre – konungasagor. Den norska regenten och hans förfäder nämns dock som en regel i början av sagan för att skapa en referenspunkt i tiden. Ledarna – de så kallade rådmännen som hade såväl lagstiftande som rättsskipande makt – dyker upp i sagorna enbart som medlare vid tvister eller domare i tinget.

Vår Hravnkel är en framgångsrik fri jordbrukare. Sitt tillnamn, Frösgode, har han förmodligen fått tack vare sitt välstånd (som samtidigt ger honom ett viss mån av makt), liksom av att han högt vördar guden Frej. Förmodligen har alltså Hravnkel uppnått sin höga status själv och ej ärvt denna.

De ofria tjänarna var helt och hållet beroende av sina herrars barmhärtighet och lagar, det vill säga rättigheterna som lagarna stipulerade, gällde dem ej. Trollkarlar, spåmän och siare kan till stor del jämföras med dagens läkare (sett till funktionerna som de fyllde) eller till och med som en sorts esoteriker. Fattiga och luffare spred ofta rykten eller, så att säga, nyheter från by till by.

Även de som med lagens hjälp förvisades var tvungna att leva utanför samhället. Det var det högsta straffet som kunde fås, då det i praktiken betydde samma sak som dödsstraffet (Sörensen 1980:19). Om någon blev dömd som fredlös enligt Gulatingsloven hade alla från den drabbades sida rätt att döda denne ostraffat. Det fanns nämligen ingen verkställande makt, så det var de drabbade själva som verkställde rättens tilldömda straff. Att bli klassad som “alsekr” (grov brottsling) betydde samma sak, då även sådana personer förlorade alla rättigheter. Även benämningarna skógarmaðr (skogsman) eller skóggangsmaðr (man som går i skogen) användes ofta som synonym för detta hårdaste av straffen. Hravnkels saga är dock ett exempel på att det faktiskt var möjligt att återvända från den nästan hopplösa fredlösheten. Hravnkel gör det på ett lysande sätt – med oavbrutet arbete, skicklighet och visdom lyckas han få än mer berömmelse och ägor än innan.

Recensioner
http://satori.lv/raksts/3916/Par_sagam_man_kas_sakams

Köp boken här.